Schwetti, och oh jag önskar mig le fall

Idag har jag fixat och fixat saker jag skjutit på allt för länge; avbokat teoriprovet på vägverket (inget körkort för mig i år heller alltså), tagit tag i gamla betyg jag inte varit nöjd med och håller för närvarande, eller iallafall snart, på att skriva en kort roman.
Efter allt fixande låg jag i rådhusparken med K's syster S och pratade om livet och kärlek. Och om att jag faktiskt aldrig är nöjd. Nu är det sommar och på tok för varmt att jag önskar mig oktober utanför fönstret imorgon. Jag längtar efter tjocka trojor, ett vasaparken i orange och mysiga hemma kvällar med te och böcker. Jag vet dock, att när jag väl sitter där i oktober kommer jag önska mig vinter och vår. Fan att man aldrig lär sig att leva i nuet.

Imorrn ska jag och J leka med hans hundvalp, och i hans huvud vara nyförälskade. Njä, vet ni vad. J är en person som jag aldrig, och jag är säker, aldrig kommer bli kär i. Han är däremot kul och charmig, en supersnubbe att hänga med och göra trevliga saker som att leka med valpar och äta glass med i norrlands solen. Jag måste nog göra klart för honom att det inte kommer bli någon tvåsamhet av oss.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och njuta att det fortfarande är ljust. Sen ska jag ta i tu med den jävla romanen jag lovat mig själv att skriva klart IDAG.

Och om två veckor flyttar jag tillbaka till stockholm.