Parle suedoise?

det slår mig, igen, att jag inte är speciellt svensk. Jag har tidigare konstaterat för mig själv att jag saknar den här typiska svenskheten, jag är inte blyg, jag är inte osäker, jag är inte speciellt ödmjuk heller och jag kan vara dyngfull en tisdag, måndag. Enda grejen jag märker med mig själv som är tyypiskt svenskt är att jag inte är så överdrivet fysikt om jag nu inte ska ligg amed personen. Fats jag gillar närhet, jag älskar kramar och en hand på höften från en vän eller så, Jossi på mitt jobb är bra på den grejen, witch i love. Man mår för fan bra av närhet. Och svenskar är tråkiga och stela, min bästa Fboy är urtypn för en Svensk.


Förövrigt. Idag var det en långhåring typ hårdrockare på jobbet, och killen var oerhört attraktiv. Johnny Deppkillen goes metal.