torsdag, januari 18, 2007

Long gone before midnight

Varför blir jag likgiltig såfort det kanske känns lite lite, eller kanske känns lite mycket? Iallafall, nu var livet all of a sudden vardagligt halvboring och ospännande igen.

P har varit här och hängt balle med mig. Vi ska äta bakelser och jag lovar inte en sober stund efter att lönen och csn kommit.

6Thaughts:

Blogger jonny said...

för att du är rädd att släppa taget. jag är likadan när det gäller andra människor. devisen ensam är stark fungerar, dock bara om man får lite sällskap ibland.

/dr jonny

11:15  
Blogger Ausa said...

I you so right. Det är jättejobbigt att släppa in människor, att släppa taget om sig själv osv.
thnk u doc.

14:56  
Blogger jonny said...

mmm ja vet. men om man aldrig gør det får man ju aldri kænna nåt. lyssnar på ryan adams och vill någon gång bli krossad så som han blir i alla av hans låtar. bara før att kænna någonting øver huvudtaget gentemot en anna mænniska. this goes deep. før deep n'r jag nu ska ha kafferast..

frid

15:01  
Blogger Ausa said...

jag är mest bara less på mig själv som gillar att vara singel lite för mycket, det är ju underbart superskönt att få bry sig om nån annan, att man aldrig lär sig och ibland borde man kanske sluta vara så kräsen.

15:08  
Blogger jonny said...

vi borde ses och slå vår kræsenhet ihop en dag

18:39  
Blogger Ausa said...

Jag tycker det ja. Vi kräsna måste hålla ihop och inte beblanda oss alltför mycket med dem som nöjer sig med det näst bästa.

00:02  

Skicka en kommentar

<< Home