Olycka nu eller då

Idag är jag olycklig. Jag saknar Eml. Och precis som jag förutspådde tidigare i sommar så är mitt liv väldigt fattigt utan honom, och just honom. Jag grämer mig allvarligt över att jag fuckade up allting, i total rädsla. Mitt, jag vet, mycket orealistiska resonemang bygger på att han skulle komma in i mig och sen, tänk om han skulle dö? Då ser jag hellre till att jag inte har med honom att göra just i fall han skulle dö senare, ty då gör det ju inte lika ont. Detta resonemang är icket att rekomendera då det endast gjort mig fattig och halv. För som jag sagt tidigare: Eml complete me, och jag är nog hellre halv resten av livet än att förlora honom.
Jag vill inte följa mitt eget tänk i den här frågan. Jag får helt enkelt se till att dö först. Bara det här löser sig nu, för idag är jag olycklig. Och full av saknad.