Värst

Jag vill inte ha pojkvän. Inte alls och inte någonstans.Ändå är jag så rädd att han ska turn me down nu till helgen. Jag är så rädd, han kommer mig för nära för snabbt och jag skulle kunna falla handlöst. Han kommer åt mig.
Jag tror att mina rädslor och min längtan är densamma som han har. Vi vågar inte, vi är fega och vi kommer såra varandra mera, och igen. Jag vet mer var jag har honom än var jag har mig själv, jag vet att jag inte vill ha pojkvän, men jag vet också att jag vill hålla honom i handen, kyssa honom varje dag och så vill jag se mig själv som en varm person igen.
Eml är kall, jag är kall. Jag är livrädd, nervös och är inte pojkvänssugen.
Men jag vill ha honom kvar. Så alltså till helgen, ett avslut på en krånglig och crazyluv kärlekshistoria, eller en början på en krånglig crazyluv kärlekshistoria. Och jag vet inte vilket av dessa alterativ som känns bäst. Å ena sidan så vill jag inte ha pojkvän, men å ju andra vet jag att vi fitar som hand i handske.
(jag är den som säger at im yours to keep if you want to, han är den som kontrar med att han aldrig skulle bedra mig)

Åsa, var är gräset grönast nu?


(och glöm inte bort att även han är livrädd och kall, att han också ska spela cool och att jag kommer åt honom också)