Hej men nej.

Jag låg och tänkte igår, innan jag skulle somna, på hur jag vill ha det nu. Vad tänker M? Är han nostalgisk och vill ha kvar mig i ett snöre? Vill jag ha kvar honom i ett snöre, vill jag verkligen vara med honom, som hans igen?
Nej det vill jag inte. Jag vill inte ha någon annans kärlek än Emls.

Jag brukade prata lyriskt om hans hud, hans mörkt blå ögon, hur han gick och om hans röst. Jag kan förstå vad jag såg i honom då, men jag ser det inte längre på samma sätt. Nu ser jag det mera som M, killen som övertygade mig om att han skulle lämna sin tjej för mig, som inte sa att
It aint you and me, its over and im sorry for your broken heart.