torsdag, augusti 17, 2006

the End

Det känns som att det är slut, trots att det aldrig ens börjat. Jag saknar din axel på bussen när det är trångt och jag trött. Jag saknar din varma kropp i sängen när jag kommer hem frusen och lite full. Jag saknar att få bli tröstad och uppmuntread av dig, och jag saknar att ha dig med mig varje dag. Fast mest av allt saknar jag att det aldrig eller förmodligen inte kommer bli vi två.